jennysundqvist

Efter en låååång och orolig dag ringde äntligen mamma och berättade att syster öppnat sina ögon och pratat med oss. D känns helt overkligt, den längsta dagen i mitt liv! ...man försöker förstå vad som händer men känslorna är överflödiga, man kan inte hantera dem. D  enda jag vet är att hon mår bra och sen får vi ta ett steg i taget.

Att acceptera att man är en av alla dom som alltid varit någonannan är jävligt svårt men samtidigt hjälper det inte att tycka synd om sig själv. Det gäller att hitta ett förhållningssätt och skapa lite distans till det inträffade. Å jag försöker verkligen!

Längtar tills jag får träffa syster och ge henne en öm och varm kram!  Du e helt fantastisk, jag saknar ord!! Älskar dig!